Har det gått för långt när en helt vanlig lunch ser ut så här?
Har det gått för långt när en helt vanlig lunch kostar 100 kronor?
Har det gått för långt när man inte vill äta det sockerstinna riset i sushin och därför väljer sashimi?
Har det gått för långt när man knappt vet vad som är skillnad på mat och dekoration?
Men herregud, nu har jag packat i flera dagar och lägenheten ser fortfarande likadan ut. Ska det liksom inte synas att den töms? Ska det inte blir en rak fin hög med flyttlådor och sen tomt överallt annars? Borde inte lägenheten vara tömd och skinande städad vid det här laget?
Jag ska aldrig mer flytta. Det är fan inte värt mödan att flyttpacka och städa. Och nu har jag ätit en hel jävla Ben&Jerry i ren apatisk misärchock över tristessens triumf över sista kvällen i Malmö. Det regnar och jag vill tro att staden gråter för mig.
Fan jag måste kräkas*
Idag upptäckte jag Lenny Williams, en skön old school-soulsångare som nog gör sitt livs låt i ”Cause I love you”. Så jävla fin. Mina grannar kanske inte tycker den är lika fin längre. Nu ska jag röka en sista gång i mitt fönster för att riktigt bli ovän med min kropp.
Jag är inte full. Bara sjukt uttråkad och rastlös. Jag menar HUR MYCKET KAN MAN PACKA?! Vad fan har jag gjort här i 2 år? Shoppat? Tar man med sig hem nori-arken? Lämnar man hantlarna? Köper man en ny dörrmatta och lämnar den gamla? Hur packar man ner en stor rund taklampa i plast? Är det snålt att ta hem en vinflaska? Är min första freestyles affektionsvärde större än Feng Shuis vikt? Kommer Jif-flaskan läcka…? Ja ni förstår.
Plöstligt känns Leonard Cohen som det enda alternativet till min kvällspackning.
/So I chose freedom
Running around, trying everything new
But nothing impressed me at all
I never expected it to/
Jag älskar mitt nya jag.
Jag älskar min nya bromsteknik. Jag älskar att jag kan se och att jag kan portionera nu. Jag älskar att egots spets filats ner. Rundats av. Jag älskar mina tankar och att mina drömmar ersatts med hopp och visioner. Jag älskar att min dryghet och aggression bytts ut mot säkerhet och träffsäkerhet.
Och jag älskar att jag fortfarande är jag. Lite mer koncentrerad bara… För er som inte pallar kan vi alltid dryga ut med mer tid emellan. Det är inte kvantiteten som räknas.
Om jag sade att jag lagar middag till mig efter träningen bestående av alger, chili, jordnötter, vitlök, shuya och tonfisk med rostade sesamfrön på, skulle ni tro mig då? Skulle ni tro på att jag dricker vatten med en hel pressad citron i? Tror ni på att jag dricker ett te som heter Protect som är ett grönt te med kardemumma och jasmin..? Allt detta en helt vanlig jävla måndag.
För ett tag sen cyklade jag på en cykelväg vid Folkets Park i Malmö. Mot mig kommer en tjej med sin polare, bägge barfota, och två hundar. Helt vanliga byrackor. Okopplade. Ja, att hon var barfota betydde ju givetvis att hon liksom också var en natur-människa. Med lite trasiga och smutsiga kläder. Toviga dreadlocks och säkert en sojajäst rabiatveganröv. Med all säkerhet hade ju de bara väntat på min kommentar som kom. Kommentaren som skulle bevisa för dem att vårt konsumtionssamhälle är sjukt och onaturligt och blablabla. För när dessa frisinnade hundar liksom sicksackspringandes och utan större hjärnverksamhet eller uppfostran (vaddå, livet och naturen, allt ska väl bara vara fritt och som man vill…) närmade sig mig så lackade jag ur och levererade ett ”Men koppla hunden.”. Då får jag det eminenta svaret framfräst av Fröken Misunderstood: ”Koppla din cykel!”
Äh, jag orkar egentligen inte kommentera detta egentligen, men vill bara säga att om man nu har så svårt att godta och följa regler som samhället satt upp och vill liksom traska omkring utan jobb och bara vara friiiii i en batiktröja så kanske man kan göra det i en skog. Utanför samhället. Där man inte blir störd och verkligen på djupet kan leva efter sina värderingar och sin ideologi. Varsågod! Ingen jävel har tvingat dig att bo kvar i en storstad.
Puss.
Häromdagen tvingades jag in i en hm, låt oss säga, trängd situation. Vi skulle ju såklart jämföra våra tillagda ordlistor i mobilerna. Jag skäms inte. Men jag tycker fortfarande det är lite jobbigt att de fått en privat insyn i mitt så kallade fria snack med vänner och bekanta. Att jag använder ordet hora oftare än höra är bara ett exempel. Och jävlar vad jag hade många tillagda ord som inte SonyEricssons förprogrammerade töntordlistan hade.
Suck.
Jag älskar franskt. Allt man gör bör kritiskt granskas för att se om man kan göra det lite mer… franskt! Och kära vänner, det gör det. Livet blir roligare. Skönare. Et plus sexy!
Exempel #1 Vakna långsamt, sno täcket om dig och gå fram till fönstret mot gatan. Rulla upp gardinen, öppna fönstret och ta en cigg till ditt svarta kaffe. Kisa in folket och känn av morgonluften. Skit i att du är nyknullad i håret eller att det syns att du är naken där under. Det är hela grejen. Voila! En fransk morgon!
Jag ska försöka (åh vad jag ska försöka) bli mer fransk. Mer halsdukar, mer böcker under armen, mer ligga under en pil vid en flod och läsa, fler kafébesök, aggressivare politiska utspel, mer demonstrationer, längre hår, större frihet, franskare kläder. Ge mig revolution och spända sinnen. Vakna. Dramarama. Hotta upp det lilla livet lite. Gör det lite mer franskt helt enkelt. Exempel #2 Bli sur, håll det inte inne. Spela ut det. Bråka. Kasta omkull stolen och dra. Töm, glöm och ladda nytt igen. Aah…
Ja fan. Det var allt för idag.
A bientot!
A bad day:
-En stark latte på lättmjölk tack.
-Vi har tyvärr inte lättmjölk.
-Har ni soja då?
-Jag ska se… näe finns inte.
-Då får jag ta en vanlig. Stark.
-Vill du ha på dubbel eller?
-Vad brukar du ha?
-Dubbel.
-Då vill jag ha trippel, tack.
-Det blir 4 kr extra.
-De som vill ha en svag latte.., drar du ifrån 4 spänn då?
-Eeeh.. va? Näee, men om man vill ha en extra shot så kostar det 4 kr extra.
-Då vill jag inte ha det.
(Sen beställer min kompis en svag latte, och den iq-befriade, kreativlösa och menyläsande bögen HÄLLER UT HALVA hennes espressomängd i vasken för att få den svag)
-Du, istället för att hälla ut kaffet, kunde ju jag fått den eftersom jag ville ha en stark och min kompis en svag.
-Oj! Det tänkte jag inte på. Det får bli nästa gång.
-Det blir inte en nästa gång.
A good day:
-Hej!
-Hej hej! En special?
-Ja tack.
Jag älskar att tvätta. Det får mig att ett steg närmare tro på att hela jag renats på något sätt.
