Nybrogatans mysterier

Jag har hamnat på ett jobb som åter sugit in mig till Stureplans värld. Än mer hardcore faktiskt då det är gränslandet till Östermalm. Ta-dah… – Nybrogatan! Denna gata har under lång tid varit en hemmagata för mig. Min skola låg här och Frippes som jag hängde på, och så en av de första Sushibarerna plus några jobb och även stans bästa McDonalds. Etc, etc…

Nu när jag har varit i exil en tid och liksom boomerangats tillbaka av reklamvärldens gravitationskraft ser jag en ny Nybrogata. Som är väldigt märklig och utan några som helst broar. Väldigt isolerad. Inte ett dugg ”ny”, utan mycket mycket trött. Som en skolpjäs av nya Östermalm är den. Varje dag när jag går från jobbet till gymmet och vice versa någon timme senare ställer jag mig samma frågor.

1. Varför har alla tjejer/kvinnor barnvagn och shoppingkassar som accessoarer? Alla.

2. Varför ser alla tjejer ut att vara mellan 21-45? Jag kan inte längre avgöra åldern.

3. Förutom silvertanterna i klockade rävpälsar och stelnade leenden. De är mer nära 45 och döden. Men det spannet är också generöst.

4. Varför är alla killar medelhavsiga? Var kommer de ifrån? Det är som en slags mash-up mellan Libanon och Italien. Och VILKA är de liksom? Var bor de? Vad gör de? Vad vill de? Härstammar alla från Ingrosso-familjen eller kan det även vara min lokala pizzabagare som kommit upp sig? Eller är det samma sak?

5. Varför är Östermalmsungarna förvillande lika förortsungarna från Västerort?

6. Varför kostar en lunch 80 kr?

7. Gud jag måste kräkas.

8. Seriöst. jag måste nog det.

9. Varför röker män under 40 pipa? På gatan. På allvar.

10. Varför känns det så sorgligt här plötsligt?

11. Varför går folk omkring i Saluhallen som det vore ett museum?

12. Är detta globalisering?

I’ve heard that you’ll try anything twice

There’s a place in the sun
For anyone who has the will to chase one… AND I
I think I’ve found mine
Yes, I do believe I have found mine

Veckans mysterier

#1. Varför flyger inte insekter ut ur lägenheten fastän man hjälper dem genom att ha fönstret vidöppet i rummet de flugit in i? De envisas med att cirkulera under taklampan (släckt) eller förvirrat krypa upp och ner i nåt hörn. Hallå? Känner ni inte den friska vinden nån meter ifrån er? Ser ni inte ljuset i tunneln? Ok, ni har ingen hjärna men hur har ni överlevt alla dessa år? Är det svårt att känna av naturen eller vill ni helt enkelt inte ut?

#2. Varför marknadsförs mascara med lösögonfransar? Är det ens lagligt?

#3. Varför låtsas Kylie vara påtänd i sin video (2 hearts)? Eller är hennes finmotorik dysfunktionell nu?

He came riding fast like a Phoenix out of fire flames

 

 

Magin försvinner med verkligheten.

Spegel, spegel… II

Om du inte kan stå för dina åsikter utan ändrar dem med jämna mellanrum (för att passa in en aktuell livssituation) så måste jag tyvärr meddela att nästa gång du berättar något så kanske jag är mindre engagerad. Och lyssnar lite lättare på det du har att säga.

Visst är det fantastiskt att utvecklas och ändra sig. Kanske hitta nya vägar. Men om det aldrig finns något beständigt och om även grundläggande inställningar är skakiga.., lösa, evigt föränderliga.., så nä! Jag är ledsen. Om dina värderingar likt konfetti i vinden hamnar slumpmässigt i en allt vidare trädgård så har vi ett problem. Det du säger idag kan alltså om ett par dagar, veckor eller år inte betyda ett dyft.

Om du endast reflekterar tillbaka det du tror andra vill höra/se för att tillhöra en efterlängtad gemenskap så kan jag lova att ensamheten lurar runt nästa hörn. Karen Blixen sa att ”stil har den som är trogen sina ideal.” Och att stå fast vid en ideologi är så mycket sexigare än att treva i mörkret efter en som kanske passar här just nu men slängs bort till nästa a la mode. Låt mig se dig. Låt oss veta vem du är, vad du vill och var du ska. Då kan vi gå djupare, tro och förstå.

Behaga mig inte. Jag vill inte se mig själv eller någon annan i dig. Jag vill se dig.

I love you

Jag har just sett Tova Magnusson-Norling på 8ans expressprogram Studio Virtanen och fan vad jag älskar henne. Nåja, det var inte det jag skulle prata om. Men hon är grym och får mig att sakna Sveriges genom tiderna bästa program Knesset, där Tova satt i panelen sista säsongen. Fan det var nåt med henne som en Tomathora också, hahaha, bara namnet..!

Det jag vill dela med mig ikväll är en fantastisk sak min kära, kära, kära, vackre vän sa till mig i helgen. Han sa att ”visst orkar jag, men jag vill inte orka längre”. Vi hade just pratat om att ständigt vara den som bär fanan. Den som tar upp saker, lappar ihop, ringer, fixar, vill, orkar, pratar och kämpar, lagar lite till och andas ut i skräck för att det bara ska vara en tillfälligt god relation igen. Nu räcker det. Jag kan, men jag vill inte liksom. Aaah… Bless me. Mercy you.

/En helt ny kariiär III

Vägar

Fast ingen vet så tycker jag om att gå vilse en smula.