Francesco Vezzoli

– Vi lever i en tid då meddelandet om en händelse har blivit viktigare än själva händelsen. Folk kan vara kända för att vara kända. Det har skapats en virtuell mediahype utan verkligt innehåll.   – Francesco Vezzoli

Just nu visas en del av Vezzolis verk på Moderna i Stockholm och om man står kvar i den popkonstnärliga falangen kan man klappa händerna åt en hel vägg med vill-haaa-konst. Och det han själv analyserar behärskar han bra. Vezzoli har på ganska så kort tid blivit både erkänd och känd. Han pryder modemagasinomslag, sippar på drinkar med Caroline av Monaco och får kända skådisar att ställa upp gratis på sina artsy filmer. Och får säkert massa skit för det. Precis som Monsignor Dali fick en gång i tiden. Att sammanföra honom med Dali som Moderna har gjort känns helt naturligt och faktiskt kul. Det kitschiga röda rummet med filmer, anteckningar, skisser och olika samarbeten är en rolig och inspirerande utställning där folk äntligen skrattar utan att få stelblickar och där många går några extra varv runt.

Talang med gold digging attityd och celebritybegär har alltid lönat sig.

Veckans mysterier

#1. Varför flyger inte insekter ut ur lägenheten fastän man hjälper dem genom att ha fönstret vidöppet i rummet de flugit in i? De envisas med att cirkulera under taklampan (släckt) eller förvirrat krypa upp och ner i nåt hörn. Hallå? Känner ni inte den friska vinden nån meter ifrån er? Ser ni inte ljuset i tunneln? Ok, ni har ingen hjärna men hur har ni överlevt alla dessa år? Är det svårt att känna av naturen eller vill ni helt enkelt inte ut?

#2. Varför marknadsförs mascara med lösögonfransar? Är det ens lagligt?

#3. Varför låtsas Kylie vara påtänd i sin video (2 hearts)? Eller är hennes finmotorik dysfunktionell nu?

Teen angst

Jag skiter i vad jag trodde att jag ville tycka nu. Och jag skiter i vad ni tycker. Eller vad ni vill önska att ni bör tycka. Kents skiva är sjukt bra. Den är bra. Den är skitbra. Hur kan de göra en bra skiva igen? Hur kan jag tycka de är bra ännu en gång. Varenda fiber i min kropp var beredd på att hånfullt skratta ut ett nytt alster som ju borde vackla och vara trött. Men nä då. Lite electro, lite 80tal, lite Jocke Berg och massa sköna texter. Jag behöver inte mer. Ni vinner. Jag är inte den som är den. Är det bra så är det. Grattis! Tillbaka I Samtiden. Och tack…

Ni andra kan lyssna på Radioheads senaste (nedladdningsbara) skiva In Rainbows. Den är grymmare än dina tuffaste tankar biiitch!

Och har du tackat nej hela vägen hit så finns det en skiva kvar; PJ Harveys White Chalk. Magiskt. Som alltid.

Bransch i koma

Så här jobbar man nuförtiden: Den italienska byrån briefar upp oss svenskar plus Belgien, Holland och Irland om ett presumtivt nytt uppdrag. Kunden är tysk men egentligen har vi mest kontakt med dess svenska avdelning då vi är svenskar. Vi bör dock väl veta att makten inte sitter där. Alla vi fyra lokala kontor ska därefter pitcha på uppgiften som italienarna med all säkerhet kommer lägga näsan i blöt och dessutom omdefiniera i oändlighet ihop med en engelsk planner. Efter att alla kockar lagt sig i och kreatörerna fått magsår ska ett beslut tas om ”vinnande” koncept. Med all säkerhet kommer kunden att både med bälte och hängslen vilja mixa olika idéer till en enda härlig torr ragu av floskler och klichéer, och en vinnande byrå får uppdraget att med euros fullfölja deras önskemål. Detta verk måste ju kunna gå i flera länder och möta olika målgrupper så klart, va… Multi helt enkelt. Mmmm…

Vid mållinjen kommer en obehaglig tystnad uppstå, som mest kan definieras av tillståndet precis innan man svimmar, och i en period efteråt så skäms den ena parten medan den andra anklagar reklambyrån för att vara oproffsig. Som kreatör vill man bara skrika ”VAD VAR DET JAG SA!”.., men man håller käften för att projektledare och marknadschefer ska leva vidare, och dessutom var hotellet vi fick bo på fabulöst och lönen redan förbrukad.

Hora anyone?

Bubble time

Sjukt fin annons. Credit: Miami Ad School. (Väldigt klickvänligt..)

Sjukt fin film. Credit: DDB, Sydney Creatives

“Do you love him?”

-Ah, ta guele.

Ur den eminente regissören Francois Ozons film Summer Dress.

Cruel summer is gonna get you soon.

Quanto costa?

Pink, Beyoncé, Britney och Enrique Iglesias. Låten är bland de dyraste som kan köpas till reklamsammanhang.
Så amerikanskt. Så corny. Så dyrt. Men jag bara undrar… hur dyrt? Snälla berätta för mig…

PS. För arabländerna ersatte man Enrique med gunstlingen Amr Diab som kejsaren.

Tv-utmaningen

Mats Strandberg har en skön utmaning på sin blogg. Här är mina svar:

TV-serier jag följt som liten: Julkalendrarna, Måndagsbörsen, Razzel, Nöjesmaskinen, Jacobs Stege, Lördagsmorgon, Halvfem, Halvsex (hade de något namn på den tiden?), Solstollarna, TV-piraterna, Tårtan, Boktipset, Professor Drøvels hemlighet, Lilla huset på prärien, Fem myror är fler än fyra elefanter, Kroppen, Professor Balthazar, Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump, Den vita stenen, Madicken, Karlsson på Taket, Drutten och Gena, Trazan och Banarne, Dr Snuggles, Sesam, Förintelsen, Gänget och Jag, Lödder, Mash, Familjen Macahan, Kampen om Colorado, Rötter, Dallas. (Japp, jag älskade tv.)

TV-serier jag följt som tonåring: Dallas, Dynastin, Falcon Crest, Knight Rider, The Tracey Ullman Show, Fame, Nord & Syd, Tracys hämnd, Mistrals dotter, Tillbaka till Eden, Shogun, Lace, Törnfåglarna, Cosby, Hulken, Mupparna, Modedockorna, Magnum, De fattiga och de rika, Perry Mason, Mord och inga visor, Par i Brott, V.
TV-serier jag föjt som yngre vuxen: Twin Peaks, Melrose Place, Baren, Villa Medusa, Beavis and Butthead, Ab Fab.
TV-serier jag följt som lite mindre ung vuxen: Sex And The City, Oz, Seinfeld, Spung, Fame Factory, Vänner, South Park
TV-serier jag följer nu som kärring: Lost, Heroes, Desperate Housewives.
TV-serier jag aldrig tittar på: Sjukhusserierna som finns en masse.
TV-serier jag inte fattar: Wallander, Beck och andra svenska (stor)satsningar. Är det filmer? Är det serier? Vad är det och varför finns de? Och jag har aldrig fattat Glamour och Kvinnofängelset. Värsta bajset ju. Bara bajs liksom.
TV-serie jag hade velat följa men aldrig hunnit se: Six Feet Under, Sopranos
TV-serie som blev rejält pajig: Men alla svenska. Typ Varuhuset och Skilda världar. Sjukt fula. Dessutom så märker man den usla kvalitet vi har på skådisar i det här landet. Jag menar.., den minsta birollsinnehavaren i de sämsta serierna Over There slår våra Dramatenskådisar som ska mjölka lite cash i nån svensk såpa. Med både hästlängder och ljusår.
TV-serie som kändes fin: Twin Peaks
TV-serier jag äger på box: AbFab, Little Britain och Sex and the City. Herrehud, ja jag äger den.
TV-serier jag mest längtar efter att se: Carnivàle