Bestäm åt mig

You die when you’re young

Barn (föräldrar) kan få mig att gråta. Hopp(löshet) kan få mig att gråta. Kärlek (ensamhet) får mig att gråta. Ensamhet (relationer) kan få mig att gråta.

Shoreline (Anna Ternheim/Broder Daniel) kan ibland få mig att gråta.

Ever since I was eight or nine
I’ve been standing on the shoreline
always waiting
for something lasting
Loose your hunger, you loose your way
Get confused and you fade away
Oh this town
kills you when you are young

I’m not the boy I used to be
This town has got the youth of me
All eyes turn hollow
from the work of sorrow

Standing on the paving
by the office building
They’ve got so much to do
never time for you
We are shadows
oh we’re shadows
shadows in the alley

You die when you’re young

Veckans mysterier

#1. Varför flyger inte insekter ut ur lägenheten fastän man hjälper dem genom att ha fönstret vidöppet i rummet de flugit in i? De envisas med att cirkulera under taklampan (släckt) eller förvirrat krypa upp och ner i nåt hörn. Hallå? Känner ni inte den friska vinden nån meter ifrån er? Ser ni inte ljuset i tunneln? Ok, ni har ingen hjärna men hur har ni överlevt alla dessa år? Är det svårt att känna av naturen eller vill ni helt enkelt inte ut?

#2. Varför marknadsförs mascara med lösögonfransar? Är det ens lagligt?

#3. Varför låtsas Kylie vara påtänd i sin video (2 hearts)? Eller är hennes finmotorik dysfunktionell nu?

Vägar

Fast ingen vet så tycker jag om att gå vilse en smula.

1.2

Jag älskar mitt nya jag.

Jag älskar min nya bromsteknik. Jag älskar att jag kan se och att jag kan portionera nu. Jag älskar att egots spets filats ner. Rundats av. Jag älskar mina tankar och att mina drömmar ersatts med hopp och visioner. Jag älskar att min dryghet och aggression bytts ut mot säkerhet och träffsäkerhet.

Och jag älskar att jag fortfarande är jag. Lite mer koncentrerad bara… För er som inte pallar kan vi alltid dryga ut med mer tid emellan. Det är inte kvantiteten som räknas.

/En helt ny karriär II

Spegel, spegel…

Två soldater var ute och gick i skogen efter ett slag. De hade klarat sig oskadda och strövade nu trötta mot närmaste stad.

Soldat 1: Vi borde tvätta ansiktet någonstans. Jag känner mig smutsig. Jag vill komma fram ren och fin.

Soldat 2: Nej varför då? Vi är ju rena. Jag känner mig hel och nöjd. Allt är bra.

Då de kom fram till en sjö böjde de sig ändå ner för att tvätta sig och insåg då, i spegelbilden, att de hade sett varandras ansikten och trott det motsatta om sig själva. Den rena soldaten hade reflekterat sig i sin väns smutsiga ansikte och vice versa.

Detta mina vänner, är något ni ska akta er för, då det även händer bildligt talat. Omge dig med rena ansikten, umgås med goda energier och glöm inte att smutsiga ansikten gärna vill vara med er och spegla sig i den godhet de slukar i brist på egna goda sidor. Annars kommer ni själva känna er smutsiga. Urlakade. Dåliga. Och snyltade på…

Titta i din egen spegel. Inte i andras ansikten. Du, just Du, kanske är ren fast du känner dig skitig och obekväm. Och Du där.., Du kanske går omkring och tror att du är ren men det är bara vad du vill tro.

The Advocating Director

Här är min personliga DNA karta som visar min unika karaktär. Tydligen… Den snygga rutan är mitt karaktärscollage som bara är statiskt och säger inget förutom att den är snygg. Men ni hittar mig på följande länk.
My personalDNA Report

Skönt test. Gör den.

Advocating Director

Stretchmarks

Häromkvällen frågade en ganska ny bekantskap mig något jag gillade att svara på. Han undrade varför jag ”stretch yourself emotionally so much”?

Jag blev först rasande. Sedan kände jag – men han har ju rätt…, och… han undrar faktiskt. Han undrar på allvar; utan att döma. Så jag svarade. Och jag svarade ungefär så här:

Because life is supposed to live. Not watch, not think of, not just pass by. I want to use life. I will stretch most things in my world but never break it. I will even give and give without hoping for anything in return. I just like emotions as I like other natures of life. I don’t only like shallow glossy magazines, I like books too you know. The tougher shit. It’s the same. I like to live, to give, to experience and to be able to have used my abilities. It’s not demanding, it’s just life. Sometimes I also ask for somethings I want or need. I’ve learnt that the things you dream of, they don’t fall in the laps of no-one. You just need to fix your life yourself and I am fixing my life in full. Non judging taken at all.

I’m not saying my ways are common or not scary. I know I have an ability to open people up and to make them feel comfortable. Quite instantly. And I know most people play games, I see that, I know all about images, presentations and the superficial, and I don’t even blame that, I work professionally with that for God’s sake… But I have chosen my life to be somewhat more open, more frank and direct. More me. I wanna be naked. With everything in it. And feelings and emotions are a big part of it. I use my heart at full, like many do with their other muscles they tend to to work out heavily.

När jag var färdig, och han ganska så tyst följt med på min resa om mig själv, kände jag att svaret på hans hans fråga hade upplyst mig mer än gjort honom förstående. Jag hade hållit en inre monolog, deklamerat en egen tro att utöva. Ibland behöver en främling se dig, och ifrågasätta dig, och titta på dig för att du ska förstå dig själv bättre.

Cookie Crew

-No. I mean, I liked it but it’s your cookie. You can have it.

-Well, it’s a perfect metaphor for what I am. I offer you a cookie and if you don’t eat it, I take it back and eat it. This is who I am.