Stretchmarks

Häromkvällen frågade en ganska ny bekantskap mig något jag gillade att svara på. Han undrade varför jag ”stretch yourself emotionally so much”?

Jag blev först rasande. Sedan kände jag – men han har ju rätt…, och… han undrar faktiskt. Han undrar på allvar; utan att döma. Så jag svarade. Och jag svarade ungefär så här:

Because life is supposed to live. Not watch, not think of, not just pass by. I want to use life. I will stretch most things in my world but never break it. I will even give and give without hoping for anything in return. I just like emotions as I like other natures of life. I don’t only like shallow glossy magazines, I like books too you know. The tougher shit. It’s the same. I like to live, to give, to experience and to be able to have used my abilities. It’s not demanding, it’s just life. Sometimes I also ask for somethings I want or need. I’ve learnt that the things you dream of, they don’t fall in the laps of no-one. You just need to fix your life yourself and I am fixing my life in full. Non judging taken at all.

I’m not saying my ways are common or not scary. I know I have an ability to open people up and to make them feel comfortable. Quite instantly. And I know most people play games, I see that, I know all about images, presentations and the superficial, and I don’t even blame that, I work professionally with that for God’s sake… But I have chosen my life to be somewhat more open, more frank and direct. More me. I wanna be naked. With everything in it. And feelings and emotions are a big part of it. I use my heart at full, like many do with their other muscles they tend to to work out heavily.

När jag var färdig, och han ganska så tyst följt med på min resa om mig själv, kände jag att svaret på hans hans fråga hade upplyst mig mer än gjort honom förstående. Jag hade hållit en inre monolog, deklamerat en egen tro att utöva. Ibland behöver en främling se dig, och ifrågasätta dig, och titta på dig för att du ska förstå dig själv bättre.