Pass this on

Jag hoppas, åh vad jag hoppas, att ni där ute förstår hur bra denna låt är. Och videon. Och Olof Dreijer.

I wasn’t really looking for some more than some
company on the dancefloor

Hundvett

För ett tag sen cyklade jag på en cykelväg vid Folkets Park i Malmö. Mot mig kommer en tjej med sin polare, bägge barfota, och två hundar. Helt vanliga byrackor. Okopplade. Ja, att hon var barfota betydde ju givetvis att hon liksom också var en natur-människa. Med lite trasiga och smutsiga kläder. Toviga dreadlocks och säkert en sojajäst rabiatveganröv. Med all säkerhet hade ju de bara väntat på min kommentar som kom. Kommentaren som skulle bevisa för dem att vårt konsumtionssamhälle är sjukt och onaturligt och blablabla. För när dessa frisinnade hundar liksom sicksackspringandes och utan större hjärnverksamhet eller uppfostran (vaddå, livet och naturen, allt ska väl bara vara fritt och som man vill…) närmade sig mig så lackade jag ur och levererade ett ”Men koppla hunden.”. Då får jag det eminenta svaret framfräst av Fröken Misunderstood: ”Koppla din cykel!”

Äh, jag orkar egentligen inte kommentera detta egentligen, men vill bara säga att om man nu har så svårt att godta och följa regler som samhället satt upp och vill liksom traska omkring utan jobb och bara vara friiiii i en batiktröja så kanske man kan göra det i en skog. Utanför samhället. Där man inte blir störd och verkligen på djupet kan leva efter sina värderingar och sin ideologi. Varsågod! Ingen jävel har tvingat dig att bo kvar i en storstad.

Puss.

I feel for you

Fantastiska Catherine Deneuve i den fantastiska filmen Paraplyerna i Cherbourg av Jaques Demy. Öppningen är sjukt fabulös och slutet (spoiler!) är lika tårdrypande som musiken. Aaaah, låt oss klä av oss ironin ett tag kära vänner. Can you feel it?

“Do you love him?”

-Ah, ta guele.

Ur den eminente regissören Francois Ozons film Summer Dress.

Cruel summer is gonna get you soon.

Min ordlista

Häromdagen tvingades jag in i en hm, låt oss säga, trängd situation. Vi skulle ju såklart jämföra våra tillagda ordlistor i mobilerna. Jag skäms inte. Men jag tycker fortfarande det är lite jobbigt att de fått en privat insyn i mitt så kallade fria snack med vänner och bekanta. Att jag använder ordet hora oftare än höra är bara ett exempel. Och jävlar vad jag hade många tillagda ord som inte SonyEricssons förprogrammerade töntordlistan hade.

Suck.

Time goes by so slowly

So beautiful with your sac Chanel

Jag älskar franskt. Allt man gör bör kritiskt granskas för att se om man kan göra det lite mer… franskt! Och kära vänner, det gör det. Livet blir roligare. Skönare. Et plus sexy!

Exempel #1 Vakna långsamt, sno täcket om dig och gå fram till fönstret mot gatan. Rulla upp gardinen, öppna fönstret och ta en cigg till ditt svarta kaffe. Kisa in folket och känn av morgonluften. Skit i att du är nyknullad i håret eller att det syns att du är naken där under. Det är hela grejen. Voila! En fransk morgon!

Jag ska försöka (åh vad jag ska försöka) bli mer fransk. Mer halsdukar, mer böcker under armen, mer ligga under en pil vid en flod och läsa, fler kafébesök, aggressivare politiska utspel, mer demonstrationer, längre hår, större frihet, franskare kläder. Ge mig revolution och spända sinnen. Vakna. Dramarama. Hotta upp det lilla livet lite. Gör det lite mer franskt helt enkelt. Exempel #2 Bli sur, håll det inte inne. Spela ut det. Bråka. Kasta omkull stolen och dra. Töm, glöm och ladda nytt igen. Aah…

Ja fan. Det var allt för idag.

A bientot!

Banlon & Lycra

Häromdagen tog Karolina upp ett totalt odiskuterat ämne:”Hur kommer det sig att syntetmaterial endast funkar på kvinnor?”För så är det ju.

Om man nu bortser från några fatala modemissar på vissa (åtminståne könsrollsbestämda) män; jag tänker satängskjortor med motiv på thaibögar eller förvirrade polyesterbyxor med pressveck på discodrängar. Det finns inga inomhuskläder i syntet som funkar på en kille. Inget som är sexigt, snyggt eller ens halvläckert med dessa experimenttyger. Ingen stil som förespråkar män i rayon. Ingen musiksmak som påbjuder grabbar i gabardin.

Tjejer däremot kan ånga upp vilka galasalar som helst med nån vintage-Gucci-klänning i flamosäkert material.

Just nu vill jag komma på varför det är så? För i vanliga fall är ju de flesta nya uppfinningar dedikerade män och mäns förenklande av sina bekymmer. Kanske, kanske kan det ha att göra med ett ivrigare perspirerande hos oss. Eller så bygger all mode för män på militärt ursprung där syntet är förbehållet fallskärmar och vindskydd.

Mojo

 

 

A bad day:
-En stark latte på lättmjölk tack.
-Vi har tyvärr inte lättmjölk.
-Har ni soja då?
-Jag ska se… näe finns inte.
-Då får jag ta en vanlig. Stark.
-Vill du ha på dubbel eller?
-Vad brukar du ha?
-Dubbel.
-Då vill jag ha trippel, tack.
-Det blir 4 kr extra.
-De som vill ha en svag latte.., drar du ifrån 4 spänn då?
-Eeeh.. va? Näee, men om man vill ha en extra shot så kostar det 4 kr extra.
-Då vill jag inte ha det.

(Sen beställer min kompis en svag latte, och den iq-befriade, kreativlösa och menyläsande bögen HÄLLER UT HALVA hennes espressomängd i vasken för att få den svag)

-Du, istället för att hälla ut kaffet, kunde ju jag fått den eftersom jag ville ha en stark och min kompis en svag.
-Oj! Det tänkte jag inte på. Det får bli nästa gång.
-Det blir inte en nästa gång.

A good day:
-Hej!
-Hej hej! En special?
-Ja tack.

Quanto costa?

Pink, Beyoncé, Britney och Enrique Iglesias. Låten är bland de dyraste som kan köpas till reklamsammanhang.
Så amerikanskt. Så corny. Så dyrt. Men jag bara undrar… hur dyrt? Snälla berätta för mig…

PS. För arabländerna ersatte man Enrique med gunstlingen Amr Diab som kejsaren.